On my mind... and in my dreams

Igår publicerade Skrotboken ett inlägg som inspirerats av Martin Luther Kings välkända tal "I have a dream" och vi använde alla formen av en pratbubbla på något sätt.

Pratbubblor kommer i flera former i samband med fotoalbum och scrap. Flera med mig minns säkerligen klisterarken med såväl prat- som tankebubblor från 1980- eller om det var 1990-talet. Jag minns dem och jag minns också att jag gjorde mina egna varianter och satte in med mina foton...

Nu var det dags att återuppliva det hela. Min tolkning har egengjorda pratbubblor och handlar om vad som finns i mina tankar och därmed även i mina drömmar. I alla fall de jag kommer ihåg. :)


Till denna layout bestämde jag mig för att endast använda spillbitar. Jag rotade och rotade och hittade igen såväl detaljer som text från olika mönsterpapper för att sätta i de egenformade tankebubblorna.


Tankebubblorna har ett intressant ojämnt mönster på grund av att jag använde samma papper som jag använt som underlag när jag distressat något helt annat till något helt annat alster.


Till det la jag till flera små och något större spillbitar här och där över nästan hela ytan. Rätt typiskt mig när jag kommer igång. :)


Dock fick jag frångå spillbitstanken för det sista jag la till var ordet "mind" i form av härliga bokstavsstickers.

Fler alster där formen av tankebubblor förekommer och såväl information och kuriosa kring Martin Luther Kings tal finns här.

Icke-scrapmaterial: Vitt papper av olika slag, en snutt från remsan som anger tillverkare för mönstrat scrappapper, två nedladdade bilder och en svart penna.

Tillägg: Roade mig med att försöka - läs försöka - räkna hur många olika mönsterpapper som är med på denna layout. Jag får det till

21

Undra om det inte är rekord även för mig... ;)

Stämpla med wellpapp eller bubbelplast

Denna tutorial är gjort för Creativicas blogg. Det återges i sin helhet även här.

Det finns flera stämplar som ger ett mönster av något slag. De är roliga att använda för att få intressanta detaljer på sina alster. Samtidigt finns det också saker som vi alla troligen har lättillgängligt som vi kan använda för att skapa intressanta mönster. Du kanske har stämplar oregelbundna prickar med hjälp av bubbelplast och akrylfärg. Du kanske också har sett eller till och med provat att stämpla med wellpapp och akrylfärg.

Det är inte alls svårt att skapa dessa mönster och i det här inlägget visas hur det går till steg för steg. För fotona används wellpapp, men stegen är samma för att stämpla med bubbelplast. I texten varvas råd och tips för att stämpla med såväl wellpapp som bubbelplast.

Du behöver

En bit wellpapp eller bubbelplast

Akrylfärg av valfri färg och i valfritt märke
Skumpensel eller motsvarande

Måla över wellpappen eller bubbelplasten med hjälp av en skumpensel. Speciellt bra för detta ändamål är så kallade dabbers. De kommer med en skumtopp och fungerar därför på samma sätt som en skumpensel.

Jag tycker personligen att skumpensel eller dabbers ger bäst spridning av färgen och den coolaste stämpeleffekten. Om du vill kan du dock även prova att sprida ut färgen med en pensel eller något annat.


Ett praktiskt tips är att du trycker ut och fördelar färgen på skumpenseln innan du målar. Annars finns det en risk att det är en stor mängd färg som överförs till wellpappen eller bubbelplasten och när du sedan stämplar kommer inte mönstret att framträda lika bra.


Notera även att hela ytan inte behöver täckas av färg. Det ger ett intressantare resultat om du lämnar vissa delar omålade och målar med ojämna kanter. För exempel, se bilden ovan.

När du har målat klart din "stämpel" av wellpapp eller bubbelplast lägger du den rakt ned där du vill stämpla mönstret. Låt inte "stämpeln" glida omkring eftersom färgen då smetas ut. Håll fast med en hand och tryck försiktigt över hela ytan med den andra handen för att vara säker på att du får med hela mönstret.


Lyft därefter försiktigt din "stämpel" rakt upp från ytan. Detta görs återigen för att undvika att färgen smetas ut. Resultatet bör se ut ungefär som i bilden som följer.


Här kan vi, om vi vill, passa på att stämpla samma mönster en gång till utan att tillföra ny färg. För nästa stämpling överförs mindre färg och därmed framhävs det stämplade mönstret. Jag rekommenderar dock att du endast stämplar en extra gång innan mer färg tillförs. Annars är risken att det är alldeles för lite färg kvar på wellpappen för att något som helst mönster ska framträda. För bubbelplast kan det fungera att stämpla mer än en extra gång. Du får helt enkelt prova dig fram på skräppapper för att se och lära känna hur just du stämplar med wellpapp respektive bubbelplast

Vanligen torkar färgen på en gång, men ibland kan det vara delar av det stämplade mönstret som har ett något tjockare lager med färg. För att vara på den säkra sidan bör du lägga det hela åt sidan för att torka en liten stund.

Som vi alla säkerligen redan vet behöver vi inte vänta länge. Akrylfärg torkar relativt fort och du kan fortsätta att göra klart ditt alster.

Två exempel på alster där jag stämplat med akrylfärg följer.


Här har jag stämplat med svart akrylfärg mot en gul bakgrund på en layout. I det här fallet stämplade jag när allt annat var monterat och klart. Den som är uppmärksam noterar att jag fyllt i en en del av det kolsvarta stämplade mönstret med svart stickles. En rolig detalj som kanske inte syns vid en första anblick, men som finns där.


För detta kort stämplade jag bakgrunden eller kortstommen först av allt. Jag gillar akrylfärg i det här sammanhanget eftersom den i regel är en heltäckande färg. Det innebär att du kan stämpla med i princip vilken färg som helst mot vilken färg som helst på underlaget eller bakgrunden. Se till exempel hur bra den gula färgen framträder mot den svarta bakgrunden för ovanstående kort.

Lycka till med att använda enkla metoder för att skapa intressanta mönster på eller för dina alster.

Icke-scrapmaterial: Wellpapp (eller bubbelplast)

Nu är det nära…

Uddevalla Scrapmaraton 2010


Lördag 28 augusti kl. 11-18

ÅTTA butiker att handla från!

Annette Philip Design, CountryScrap, Creativica, Do & ReDO,
Mimas Scrapbooking, PysselAkuten TingTura Design, Vilda Stamps.

PÅ ETT OCH SAMMA STÄLLE!!!

Tänk på att ta med kontanter; alla butiker har inte kortterminaler och det har heller inte entrén och vår cafeteria med hembakat, kaffe/te/läsk.

Bjud in alla vänner och bekanta du kommer på; entrén kostar bara 25:-/person!!!

(Avgift från 12 år, yngre gratis, endast i vuxens sällskap).

På gång på stan är också Barnens Loppis kl. 10-15 (Torget – Kungsgatan) samt Närproducerad Marknad kl. 10-15 vid affärshuset Gallionen).

Kolla in mässans egen sida för parkeringstips, mm.
http://scrapmaraton.wordpress.com

Vi kommer inte att kunna ta med hela butiken till mässan; vi koncentrerar oss på papper, stämplar, canvas och band + lite verktyg och dekorationer i mån av plats…

På grund av mässan är butiken i Uddevalla stängd 27-28 augusti. Webb-order packas igen med start tisdag 31 augusti.

Höstens kurser hos Creativica

Du har väl inte missat att Creativicas kursprogram för hösten finns ute; du hittar det på hemsidan under ”kurser” – www.creativica.se

Gör egna grungeinfluerade papperskanter

Flera mönsterpapper kommer med grungeinfluerade vita ramar eller kanter runt om. Ett exempel är...

... ett orört hörn av Maja Designs serie Sommartider - Strandmode

Det går bra att använda som det är, men ibland delar vi pappren och får ett hörn som inte har likadana kanter utan är…

... ett kapat hörn av Maja Designs serie Sommartider – Strandmode

När vi kapar papper med sådana här ramar och använder delar eller spillbitar förlorar vi delar av den fina vita grungeinfluerade kanten.

Kan vi lösa det? Ja, det kan vi. Jag har klurat lite på det hela och kommit fram till en lösning som är ok.

Börja med att rugga upp alla papperskanter med en Edge Scraper eller motsvarande. Måla sedan med vit akrylfärg längs med alla papperskanter på den bit du tänker använda dig av. Måla såväl de kanter som inte har någon ram som de kanter som redan har en ram. Vi målar alla papperskanter för att kamouflera och få en enhetlig helhet.

Måla alla papperskanter med vit akrylfärg

Använd vit (kritvit) akrylfärg och var inte så noga med hur du målar. Poängen är att lägga på vit färg utan att täcka hela området. Använd gärna en skumpensel. Annars går det också bra att använda fingret. Med några försök kommer du att få till en ram som delvis är utsmetad och delvis har helvita inslag (se bilderna nedan).

När färgen torkat plockar vi fram en skalpell eller motsvarande. Försiktigt drar vi här och där en bit in från papperkanten för att skapa rispor i pappret.

Tänk på att hålla skalpellen rakt mot pappret och att inte använda ett för hårt tryck. Rispa hellre fler gånger på samma ställe än att du ruggar eller sliter upp hela pappret. Använd gärna fingrarna för att platta ut din rispa och eventuella skarpa kanter som kan uppstå.

Använd en skalpell för att göra rispor i pappret längs med kanterna

Genom att rispa pappret på det här viset blottas den vita papperskärnan och resultatet är att vi får ett utseende som ligger mycket nära hur den grungeinfluerade ramen ser ut på de övriga papperskanterna.

Färdigt resultat med en rispad sida och en sida som kom som den är + akrylfärg

Hur mycket och var du vill rispa för att skapa egna vita grungeinfluerade ränder avgör du själv. Ett tips är dock att du nöjer dig med lite och hellre kan fylla på med fler rispor än att göra långa rispor på en gång. När du är nöjd med rispningen kan pappersbiten användas som en "komplett" pappersbit på valfritt alster. Mitt färdiga resultat ser ut så här

Klicka på bilden för att läsa om layouten och se bilder på detaljer

Självklart passar detta tips också för att skapa vita grungeinfluerade ramar på i princip vilket mönsterpapper som helst. Pappret du använder bör vara någorlunda tjockt och ha en vit papperskärna. Är du osäker på om det fungerar med just det papper du har framför dig? Prova att rispa på en liten spillbit innan du ger dig på den papperbit du vill använda dig av.

Originalinlägget finns här.

Stjäl en tavla och "Be free"....

Helgen som var bjöd på såväl marknad som dragracing. Härligt! Slitsamt, men härligt! Å idag har skolan börjat. Tänka sig att liten man är så stor...

Annars bjöd helgen också på datum för två stora kända tavelstölder. Det tog Skrotboken fasta på och vi ägnade oss åt egen tavelstöld. Hur? Tja, vi inspirerades av valfritt konstverk som är en tavla för att skapa något eget... unikt. ;)

Jag själv valde en tavla från en konstgren som alla som skapar garanterat använder i någon form i varenda alster vi gör. Jag talar såklart om abstrakt konst. Den kommer i enklare och mer avancerade varianter. Flera av dessa konstverk får i alla fall mig att tänka på en grafisk stil och gärna även stilrena alster överlag.

Jag valde en tavla som många säkerligen inte anser vara en tavla. Men det är det. Abstrakt konst i sitt esse. :) Först tavlan som inspirerade mig...

Bild som i sig själv är public domain

Jag har sedan barnsben haft en viss förkärlek för abstrakt konst av olika slag. Abstrakt konst definieras vanligen som konst som inte imiterar eller direkt skildrar den yttre verkligheten. Men... allt har väl en verklig förebild? Hur som helst har jag valt att inspireras av "Svart fyrkant" av Kazimir Malevitj. Det är olja på duk från 1913 som inspirerade mig till att skapa en egen tavla...


Det är uppenbart hur jag inspirerats av konstverket ifråga. Färger och form. Fast jag har lagt till en extra ruta som sitter på 3D-kuddar i mitten.

Färgerna spelar en viktig roll för min tavla. Det är helt enkelt en påminnelse om att livet aldrig är svart eller vitt. Istället blir det exakt vad man gör det till och ja... det är bäst att göra det på ett vis som man själv kan leva med. ;)

Efter att jag haft äran att skriva inlägget med alla tavelstölder och såg mitt eget val ställde jag mig två frågor

1) Finns något som vi inte kan inspireras av.
Svar: Nej.

2) Kan vi någonsin säga att inget eller ingenting har inspirerat oss?
Svar: Troligen inte.

Samtidigt är det inte alltid som vi vet vad vi inspirerats av. Då bör vi komma ihåg något, nämligen att det är ytterst sällan vi är först med att göra en sak. Tänkvärt. Inte sant?

Fler alster som ägnat sig åt "tavelstöld" finns här. :)

Icke-scrapmaterial: Vitt papper och vaxkritor

På festival

Sommar är festivaltid och det blir att vi besöker åtminstone någon per år numera. Dock har jag varit allt annat än flitig på att scrappat dessa tillfällen. Nu hittade jag dock igen det här härliga fotot och kände att ja, svart och gult. Det är alltid rätt. Det ska bara scrappas!

Om du någonsin har varit på festival vet du att man ibland kan somna exakt där man är. Det är helt enkelt glatt, intensivt, skitigt, underbart, slitsamt och hur roligt som helst med festivaler. Alla dessa ingredienser finns med i layouten


Den gula och den svarta färgen var alltså given utifrån fotot. Sen då? Tja. Jag började med att lägga dit det svarta prickiga pappret från Maja Design bakom fotot. Sedan såg jag att det gröna pappret från Maja Design fick agera förlängning av gräsmattan från fotot. Det gröna pappret rev jag i överkant för att få ett ojämnt gräsmattebetonat intryck.

Alla papperskanter är uppruggade med Edge Scraper och har fått sig en omgång med distress i färgen Black Sooth. Samma färg har använts här och där på det gula bakgrundspappret för att ja, det är vanligen skitigt på festival. ;)

Rubriken är skriven med bokstavsstickers i två varianter. De gröna bokstäverna från Basic Grey har fått dels fått inramning med hjälp av en vit penna och dels glitter i form av gul stickles som jag smetade ut över varje bokstav. Vanligen finns inte å, ä eller ö med bland alla ark med bokstäver, men det går att ordna på ett enkelt sätt. Med hjälv av en vit penna ritar du helt enkelt dit en liten prick över a för att få ett å och så vidare. I det här fallet ritade jag även en slarvig vit ram på varje svart bokstav för att få dem att lyfta från bakgrunden och även matcha den vita ramen på de gröna bokstäverna.


Självklart måste jag bara använda den stora härligt gula blomman, men jag kunde inte låta den vara som den var. Först har jag färgat in hela blomman med gul chalk för att sedan dra med grön chalk runt kanten på varje blomblad och lite över hela blomman. Sedan monterade jag blomman på plats och satte dit blomcentrum i form av två cirklar – eller en cirkel och en oval. Avslutningsvis duttade jag dit en liten grön prick med Pearl Maker och la på gul stickles på alla blomblad. Från blomman löper en bladranka och även den har fått gul stickles efter montering.

Du kanske har tänkt på att mönsterpappren från Maja Design, liksom flera andra mönsterpapper, har ett vitt mönster längs med kanterna. När man sedan använder en bit av ett sådan mönsterpapper har inte alla sidorna samma vita härliga mönster. Hur gör man då? Jo… man lägger dit det själv så gott man kan. Framöver kommer jag att presentera hur jag resonerar och gör så håll utkik efter uppdateringar.


De här två sista bilderna visar ytterligare två saker som kommer att visas längre fram i bloggen. Det översta är en härlig detalj som jag själv ofta glömmer bort att använda mig av. Hittade i alla fall en layout som har mer än två år på nacken där jag faktiskt stämplade med wellpapp. Tänk att det är samma karl på fotot. Undra om det ligger undermedvetet i mig att bara stämpla med wellpapp när det gäller han? :)

Sedan har vi den här layouten då. Här kom jag ihåg eftersom jag ville ha mer svart på bakgrunden. Jag stämplade helt enkelt med wellpapp och det ojämna resultatet är perfekt för att matcha den svarta färgen som jag smetat ut på samma bakgrund…

Den nedre bilden visar något som var bland det första jag tänkte på att göra när jag såg stämpeln med ränder från October Stamps. Sådana mönsterstämplar är utmärkta att använda för så kallad resist embossing. Här valde jag grönt och gult och la sedan på en svart kant med distress Black Sooth runt kanten. En rolig detalj som ser ut att löpa över hela sidans bredd, men som i själva verket har jag klippt isär det färdigstämplade motivet i två delar och monterat på varsin sida om det svarta mönsterpappret. Ett bra tips om du har för korta bitar för att få pappret att räcka så långt du vill ha det.

Båda dessa tekniker med tips och tricks kommer att publiceras i Creativicas blogg inom en snar framtid.



Materiallista finns här.

Missa inte tävling med fokus på sommarminnen och Maja Designs sommartider. All Klicka här för mer information.

Icke-scrapmaterial: Wellpapp för att stämpla med

Det bär frukt...

För några kvällar sedan fick vi hitta på något så att liten man skulle få röra på sig den dagen. Han var trots allt hemma och var inte helt kry, men började piggna till och blev rastlös. Ni vet den där överskottsenergin som barn får när de inte springer omkring hela dagarna och leker. Vi tog en sväng i skogen för att titta efter svamp. Och... vi hittade! Gula lyste de där som solen. Inte överdrivet många, men några på den korta svängen är ett bra resultat. Det verkar överlag vara ett fruktbart år för svamp i år.

Fruktbarhet är temat för detta kort med den passande stämpeln "Mother" från Forma Hantverk samt spillbitar från Maja Designs serie "Sommartider". Vi börjar gå mot skördetider och fruktbarhet är en förutsättning för en god skörd. Kortet passar för att önska en god skörd eller kanske bjuda in till skördefest. Samtidigt förekommer fruktbarhet också i en rad andra sammanhang. Vi har fruktbara relationer (såväl platoniska som andra) och ett sådant här kort kan gärna skickas till en nära vän för att tacka för god vänskap eller tacka för något som personen gett dig (såväl bokstavligt som mer symboliskt). Det fungerar också för att önska lycka till med något som någon ska företa sig och som denna person hoppas ska ge resultat på något sätt eller för att gratulera någon som vunnit något.


För det här kortet började jag med att färglägga stämpelmotivet. En sådan här stämpel har många detaljer och den kan därför te sig svår att färglägga. Enklast är att börja någonstans med en mindre detalj och sedan rullar det på genom att de olika detaljerna och delarna blir tydligare för var sak som färgläggs och samtidigt ser du möjligheterna för att förändra motivet något (och det har jag gjort här ovan, men jag tänker inte tala om var och hur... :) )

Jag valde som sagt att färglägga motivet, men annars är det en perfekt stämpel för att använda på till exempel en så kallad distressruta eller motsvarande.

Börja med de små detaljerna och gå vidare tills hela ytan är färglagd

Åter till färgläggningen . Den är färgstark och går i olika toner eller nyanser av varje färg (se bilden ovan). Jag gillar det här sättet att färglägga på eftersom det ger liv till motivet. Speciellt bra passar det för till exempel solen som här går i gult, orange och rött (se bilden nedan). För extra effekt la jag på 3D-lack på sina ställen på solen.

Flera färger används till ansiktet (se bilden nedan) och här är det viktigt att använda en riktigt smal stompf och att inte dra ut färgerna in i varandra. Snarare handlar det om att gnugga lätt över - i det här fallet - ögonen och munnen utan att dra ut färgen i övriga delar av ansiktet. Efter det går det bra att gnugga över hela ansiktet för att få ut ansiktsfärgerna överallt och även få med de rosiga kinderna. :)

På bilden nedan syns också att jag drog med grön penna längs blomman som hon håller i handen och med en brun penna längs "kvistarna" som sticker upp. Här är jag inte noga med att det ska vara perfekt utan det är viktigare att få in respektive färg innan färgen på bakgrunden läggs till. Gnugga ut färgerna på samma sätt som för ansiktet genom att börja med detaljerna utan att dra ut färgen över resten av ytan. När allt är färglagt kommer det att synas att blomman och kvistarna har en egen färg (se bilden nedan).


Färglägg för att få ett trä(d)mönster

Nästa detalj i färgläggningen är trädet (se bilden nedan). Det är så här som jag vanligen färglägger ett träd eller trä, det vill säga med ådring.

Ådringen åstadkommer jag genom att blanda olika bruna nyanser som jag sedan, med hjälp av stompf, gnuggar ut över hela trädytan. Sedan tar jag en vit penna och ritar ett ådrigt mönster över trädytan. Efter det byter jag till en brun och/eller svart penna och drar linjer längs med de tidigare vita linjerna. Eventuellt lägger jag till några små ytterligare detaljer med vit penna, men annars får det vara som det är.


Gör ett kort av det färglagda motivet

Med ett färglagt motiv är det dags att göra ett kort av det hela. Jag valde en svart kortstomme och flyttade runt spillbitar från Maja Designs serie "Sommartider". Valet föll på svart-vitt och gul-orange. Det senare valet baseras på att jag ville förstärka detaljerna i solen och samtidigt matcha färgen på klänningen. Alla papper har uppruggade kanter med svagt målade vita kanter.

På vägen följde en gul stor blomma med. Jag gillade dock inte att den var helt gul varför jag dels målade slarvigt med akrylfärg i dess mitt och sedan satte jag mig för att dutta prickar i orange över hela blomman (se bilden nedan).

Stämpla en intressant bakgrund med wellpapp

Sedan... för att hela kortet inte skulle bli alltför mörkt och dystert stämplade jag på den svarta bakgrunden med ett enkelt redskap som de flesta nog har tillgång till - wellpapp.

Jag tog en bit wellpapp, la på gul färg och tryckte det hela mot den tomma kortbasen (se bilden nedan). Jag gillar hur det blir med icke-perfekta ränder som lättar upp och gör att färgerna går mer ihop med varandra. Ett bra tips när du känner att du vill ha något mer utan att det ska vara för stort och klumpigt. :)

I det här fallet valde jag även att använda wellpappen som jag stämplat med. Jag målade på den med orange utan att täcka allt. På sina ställen drog jag helt enkelt ut den orange färgen och fick den därmed mer genomskinlig så att både den gula färgen och wellpappens naturliga färg framträder.

Lägg till några extra detaljer

Jag skapar i regel genom att jag bygger vidare på färger och låter dem komma igen. Det här kortet är inget undantag. Dock är det många färger på kortet så några får stå tillbaka.

De centrala färgerna för detta kort är svart, vitt, gult och orange. Det är starka färger och kontraster som verkligen syns. Samtidigt syns även de övriga färgerna i motivet. Och de framträder än bättre genom att jag lagt till ett fåtal detaljer. Den lila färgen i klänningen går igen i form av två små runda brads i en starkt lila färg och en lila spets längs med den nedre kanten på kortet. Den blå färgen från himlen kommer igen i en rund brads i blått (se bilden nedan).


Prova dig fram för att hitta rätt färgkombinationer

Här borde jag egentligen ha en bild på hur det ser ut utan dessa lila och blå detaljer samt hur det skulle ha ett ut om jag istället valt gult och orange även för bradsen och spetsen. Men... du kan alltid prova själv att byta färg på detaljer och se hur helheten nästan helt byter skepnad. Samtidigt rekommenderar jag att du provar att byta färg på bakgrunden innan du tar ett slutgiltigt beslut. Det kan resultera i, för ögat, härliga och delvis djärva eller - kanske framförallt - vackra och väl matchade färgkombinationer.

Avsluta kortet genom att lägga till en hälsning

När alla färger och detaljer är klara och gärna även monterade är det dags för en hälsning. Här brottades jag länge och väl med texter som skulle passa. Jag resonerade tillsammans med min större man och vi spånade fritt kring att stämpeln är en symbol för fruktbarhet. Till slut kom jag fram till att den korta texten "Det bär frukt..." var bäst. Den medger att korthälsningen fortsätter på insidan av kortet och det går att välja vilken väg hälsningen ska gå.

Själva texten skrev jag med hjälp av små bokstavsstickers som jag satte på en ljus spillbit av Maja Designs serie "Sommartider" (se bilden nedan). Denna spillbit har informationsremsan med tillverkare på baksidan av sig. Jag tänkte på att använda den till just detta ändåmål, det vill säga att skriva en text eller hälsning på, och därför klippte jag loss den när jag använde den andra sidan av pappret för ett annat kort. För hand ritade jag dit en liten pil framför hälsningen och med det är kortet klart.



Materiallista här.

Icke-scrapmaterial: Wellpapp för att stämpla med och som dekoration

Ett magiskt ögonblick

Igår var ett viktigt datum för fingeravtrycken i den svenska kriminalhistorien och det uppmärksammade Skrotboken genom att använda fingerfärg för att skapa.

Fingerfärg ja. Det är en kladdig, härlig och framförallt ätbar färg som är anpassad för att måla med händerna eller fingrarna. Praktiskt för små konstnärer, men det passar oavsett ålder. Färdiga verk som målats med fingerfärg kallas fingermålningar.

Färgen finns att köpa färdig, men annars är den enkel att blanda till själv. I ett eget inlägg ges recept på några olika varianter av fingerfärg.

Jag har själv använt fingerfärg förut på mina alster. Bland det roligaste att göra med fingerfärg är att låta min son måla hela papper som jag sedan kan använda som bakgrunder eller mönsterpapper på mina alster. Det är mönster, färg och form överallt i en härlig blandning.

Dock verkar det inte vara alltför vanligt att vi använder fingerfärg i scrapsammanhang. Så med anledning av den högsta domstolen idag, den 16e augusti, år 1912 fastställde en dom där fingeravtryck ingick i bevisningen kände vi att det passade perfekt med en utmaning i att använda just fingerfärg på våra alster.

Jag använde mig av en gammal teckning som min son målat för flera år sedan och skapade om ett magiskt ögonblick.


Jag letade egentligen efter en teckning där min son målat hela ytan, men fastnade istället för denna där stora delar av ytan fortfarande är vit.


Ett kort utskrivet på papper och färglagt kombinerat med några bitar färgmatchade mönsterpapper, egenutskrivna ord, handskriven journaling och i stort sett endast röda dekorationer ger temat "ett magiskt ögonblick".


Det är vanligen så att mannen på bilden virvlar omkring hela tiden precis som färgen som han målat på pappret. På fotot står han still och poserar på en dansbana där folk vanligen virvlar omkring. För mig är det ett magiskt ögonblick. :)

Vad använder du själv fingerfärg till? Har du provat? Om inte är det dags.

Jag gillar verkligen fingerfärg. Framförallt för att den går att tvätta bort. :) Sedan är den vanligen färgstark och delvis transparent. Men ha tålamod. Det kan ta tid för färgen att torka och sedan kan det även vara en god idé att försegla den färdiga målningen med lämpligt medium.

För fler färgstarka alster med fingerfärg - se här. I samma inlägg kan du också läsa mer om fingeravtryckens historia och hur de till slut kom att användas av den svenska polisen.

Fler alster av mig (och min son samt hans kompisar) - se här och här.
Icke-scrapmaterial: Vitt papper, fingerfärg, gilttersticker, egentillverkade ordlappar och rutigt tygband.

Recept på fingerfärg

Här följer hela fem olika recept på fingerfärg som du kan blanda själv. Prova och lek loss. Måla såväl tillsammans med eventuella yngre förmågor som på egen hand. :)

För alla recept gäller att du kan färgsätta med naturliga ingredienser som exempelvis kakao, gurkmeja, rödbetsjuice eller morotsjuice.

Fingerfärg - Recept 1 - för de allra minsta
filmjölk
karamellfärg/hushållsfärg

Blanda filmjölk och karamellfärg till önskad färg eller färger. Häll upp på ett fat och måla på tjockt papper. Om du önskar bevara konstverken bör du lacka dem med lämpligt medium. Annars surnar filmjölken och det hela kan börja lukta...

Fingerfärg - recept 2
5 dl vatten
2½ msk potatismjöl eller stärkelse
karamellfärg/hushållsfärg, naturliga färgingredienser (se ovan) eller pulverfärg

Blanda kallt vatten med potatismjöl/stärkelse och låt koka upp under omrörning. Låt svalna och tillsätt sedan färg. Använd karamellfärg/hushållsfärg, naturliga färgingredienser eller - om det inte är små barn som ska måla - pulverfärg. Rör gärna ut färgen i lite varmt vatten och blanda sedan i smeten. Om smeten blir för tjock, blanda i mer vatten. Måla på tjockt papper och lacka gärna de färdiga konstverken med lämpligt medium för att bevara dem.

Fingerfärg - Recept 3
3 dl vatten
3 msk vetemjöl
1 tsk salt
karamellfärg/hushållsfärg, naturliga färgingredienser (se ovan) eller pulverfärg

Blanda kallt vatten med vetemjöl och salt. Koka upp under omrörning. Låt svalna och färgsätt med karamellfärg/hushållsfärg, naturliga färgingredienser eller - om det inte är små barn som ska måla - pulverfärg. Måla på tjockt papper och lacka med lämpligt medium för att bevara slutresultatet.

Fingerfärg - Recept 4
4 dl vatten
2 dl talk
2 dl tvålflingor
2 dl potatismjöl
karamellfärg/hushållsfärg, naturliga färgingredienser (se ovan) eller giftfri pulverfärg

Blanda vatten, talk, tvålflingor och potatismjöl. Låt blandningen sjuda under noggrann omrörning. Ta av från plattan och låt svalna. Tillsätt färg.

Fingerfärg - Recept 5 - för större barn
1 msk tapetklisterpulver
½ l vatten
karamellfärg/hushållsfärg, naturliga färgingredienser (se ovan) eller färgpigment

Vispa tapetklisterpulvret med vatten för en tjock blandning. Låt stå cirka 5 minuter (läs på förpackningen). Tillsätt färg och rör om. Denna färg kan förvaras i burk med lock i kylskåp.

För alster med fingerfärg, se här, här, här och här.

mr. bus

I Creativicas blogg har vi sett Marie_71 använda Basic Greys serie Cappella. Hon har visat flera underbara alster och det känns att de pappren passar henne. Passar de till maxell då? Kanske får vi se i detta inlägg…

Jag var glad att jag hittade det här fotot på mr. bus, det vill säga min son. Vi besökte en lekpark och jag (morsan) fotograferade. De här tre fotona gillar jag i sekvens eller i alla fall tillsammans. De passar dessutom tillsammans med Basic Greys serie Cappella eftersom en del av färgerna i fotot går igen i pappren. Så ja, vi provar och ser vad det blir.


Jag valde ut papper som hade den ljusa blåturkosa färgen i sig eftersom de matchar en stor del av färgen som finns i fotona. Först tänkte jag mig en mörkbrun bakgrund, men så ändrade jag mig till en svart bakgrund. Varför? Jo, pappren har svarta detaljer och mr. bus keps är svart. :) Dock ville jag inte ha den helt svart varför jag målade på två färger med akrylfärg och jag tycker att det smälter ihop bra till en helhet.


Titeln är skriven med två olika bokstavsstickers. Runt de vita bokstäverna ritade jag men en brun penna. Ett bra trix för att få dem att passa in. Journaling och tid är skriven med samma bruna penna.

Dekorationsmässigt valde jag att hålla det till detaljer från pappren. Jag klippte och skar ut detaljer från flera olika papper från serien Cappella. Det är blommor och ”blomrankor”. Dessa monterades spritt över ytan. Några blommor monterades på 3D-kuddar och några fick också en liten pärlsticker i matchande färg.


Nästan alla mönsterpapper inklusive de små utklippa och utskurna detaljerna har fått sig en omgång med Fluid Chalk i två färger. Ljusare brun längre in och Charcoal längst ut i kanten. Det ger dem mer karaktär och gör samtidigt att de såväl sticker ut som smälter in mot såväl andra mönstrade papper som mot bakgrunden.

Materiallista här.

Annars kan jag meddela att det är mer saker på gång... för det är nyheter som landat i min postlåda nu idag.

...på hugget

Jag fortsätter med alster som kompletterar fördjupningen i kräftätandet och traditionen att hålla kräftskiva. Här kommer en layout där formen av en dillkrona är med fler än en gång.

Jag har varit på några kräftskivor i mina dagar och de har lugnt sagt varierat i sitt utförande och - kanske framförallt - genomförande. :)

De som är mest spännande är definitivt de lugnare varianterna som min son är med på. Det är aldrig fel tillfälle för att sätta tänderna i kräftor. Dock vet man aldrig om liten man kommer att äta kräftorna eller inte... De gångerna som han inte äter dem försöker de, med hjälp från en busig mor, istället att ta - eller bita - honom. :)


Jag använde ett foto från förra årets privata kräfttillställning. Japps, morsan jagar liten man med en kräfta och han är på hugget...



Boksidorna och bilderna är utskrivna och målade eller infärgade för att få ett slitet utseende - självklart med några gröna inslag för att matcha det röda. Även bakgrundspappret har fått några distressade duttar här och där för mer liv och intresse.


Sedan gillar jag verkligen det stilrena pappersbandet med kräftor (här distressat). Det är egentligen en serpentin för kräftskivan och därför blir mitt tips att kika efter hur serpentinerna ser ut nästa gång du råkar på såna. Kanske är det helt rätt för att scrappa med. :)

Fler alster med fokus på formen av en dillkrona här.

Icke-scrapmaterial: Färgat papper, egentillverkat papper (färgstänkt med vattenfärg), egentillverkad ruta med ord, tygband, utskrifter av några botaniska bilder och boksidor där dill förekommer, paljetter och serpentin.

Märk snapsen till kräftskivan

I förrgår fördjupade jag mig i kräftätandet och traditionen att hålla kräftskiva. Igår visade jag ett placeringskort där formen av en dillkrona förekommer.

Idag visar jag en annan variant för bordsplacering eller eventuellt endast märkning av snapsen. Knyt helt enkelt fast en namnlapp och dekorera eventuellt flaskan.


Återigen valde jag rött och grönt. Här stansade jag ut en tag och några dekorationer. På tagen satte jag fast en stjärna, ritade dit en dillkrona och en ram samt skrev namn. Namnlappen och ena stjärnan trädde jag sedan på ett pappersband som jag snurrade runt halsen på en flaska med ett dillkryddat innehåll. Detta går utmärkt att förbereda i förväg för att, när det är dags, sätta fast på flaskan som kommer immande till kräftbordet.


De övriga små dekorationerna på flasketiketten är valfria. Jag satte dit dem för att få rätt färger även där.

Fler alster med fokus på formen av en dillkrona finns här.

Icke-scrapmaterial: Flaska med ett dillkryddat innehåll och rött pappersband

Sonnet Designs is on a holiday

AVSLUTAD

Sonnet Designs has left everyone with some candy when she is on a holiday.


She will make a draw on 13th of August.

A lot of Aqua Markers

AVSLUTAD

Gosh. Aqua Markers. A lot of them. Here


Last day to enter is 16th of August (click on the pic for link).

Mainly stamp candy

AVSLUTAD

Kelly is celebrating many things with a mainly stamp candy. Look at this


Last day to enter is 16th of August.

My number is 1116.

A thousand sheets of paper

AVSLUTAD

Wow. This is awe.

She kept track of when she had cut into 1 000 papers to make her cards. It took about a year and now it's time to celebrate.

A thousands sheets of paper is giving away 1 000 6*6" papers and a lot more to five winners.


Last day to enter is 3rd of September (click in the picture for direct link).

Mixture of larger and smaller details

AVSLUTAD

Another scrapper, Martine, is celebrating 3 years with her blog "The Craft Table" and she is giving away this wounderful candy


If you know me, you know that I love those mixtures of small details to add to a project. I go wow! :)

Last day to enter is 12th of August.

My number is 291

Stilrent placeringskort till kräftskivan

Igår fördjupade jag mig i kräftätandet och traditionen att hålla kräftskiva. Idag visar jag ett placeringskort där formen av en dillkrona förekommer.

Visst kan det vara trevligt att ha bordsplacering på kräftskivan? Åtmintone till att börja med... :)


En bit pappersband med kräftor (serpentin), en färglagd utskrift av en botanisk bild på dill och stämplat namn.

Enkelt och stilrent för placeringskorten till kräftskivan.

Fler alster med fokus på formen av en dillkrona finns här.

Icke-scrapmaterial: Färgat papper, utskrift av botanisk bild på dill och serpentin

Dille på kräftor

Det här inlägget fördjupar sig i en av de svenskaste traditioner som finns, nämligen kräftor och sedan att hålla kräftskiva. Inlägget är skrivet för Skrotboken och publiceras i sin helhet här.

Ja, jag gillar kräftor och de är högaktuella för tillfället. Nu har jag dessutom verkligen fördjupat mig i kräftor samt den svenska företeelsen att äta kräftor och anordna kräftskiva. Till min hjälp har jag haft diverse skrifter och publikationer och på sina ställen har jag lagt in länkar till förekomster av källor på Internet.

Förhoppningsvis inspirerar detta inlägg till såväl kräftätande som att skapa kring kräftor. Traditionen med kräftor och kräftskivor är verkligen väl värd att bevara.

Tillsammans med midsommar är kräftskivan troligen den svenskaste av traditioner. Men hur länge har vi ätit kräftor i Sverige? Finns det kräftor kvar i svenska vatten? Vilka traditioner omgärdar kräftorna och kräftätandet. Hur kom dillen in i bilden? Det och mer fördjupar vi oss i detta inlägg.

Traditionen att äta kräftor kommer till Sverige
Kräftor nämndes redan av Aritoteles och i det gamla Mesopotamien anordnade stora kräftkalas. Eventuellt åt även babylonerna kräftor. De namngav i alla fall en stjärnbild efter kräftan. Vi vet också att Nordamerikas indianer var väl bekanta med kräftorna och deras ätbarhet samt att aztekerna i Mexico åt kräftor som kokades eller rostades över eld. Även Australiens aboriginer åt kräftor och därifrån finns hela 27 olika dialektala ord för kräftor nedtecknade.

De re culinara
Omslag till den troligen äldsta kokboken i västvärlden

Hos romarna finns en kokbok som tros vara den äldsta kokboken i västvärlden. I "De re culinaria" ingår kräftor i recept på såser och stuvningar. Kräftan uppskattades dock inte fullt ut av varken romare eller greker som istället föredrog andra skaldjur som till exempel hummer. Det är även känt att kräftor åts förr i Ryssland och det finns ett ryskt ordspråk som säger "Där det inte finns fisk är också kräftan fisk”. Det ordspråket antyder att ryssarna åt, i värsta fall, kräftor. I övrigt ansågs inte kräftan vara någon delikatess eller ens ätbar, men den användes som medicin mot diverse åkommor.

I Europa började kräftorna att ätas i klostren. De åts då under fastan som alternativ till fisk när kött var förbjuden mat. En del kloster hade till och med egna dammar med såväl kräftor som fisk. Dominikanermunken Thomas Cantimprantensis har berättat om kräftan både som både läkemedel och som föda. I den äldsta tryckta kokboken från Tyskland skriven av Peter Wagner 1485 är kräftor ett viktigt inslag bland recepten under fastemat och kräftrecept finns med på 11% av bokens sidor. Vanligen ingick kräftor som krydda eller dekoration under denna tidsperiod. Kräftor var viktiga i den tyska matkulturen under hela medeltiden. Även i andra länder blev kräftan populär under 1400-talet, men enbart bland de högre stånden.

Det finns dock inga belägg för att kräftor åts i Norden före 1500-talet även om till exempel ortsnamnet Kräftemåla i Blekinge anses härstamma från 1200-talet. Under Sveriges katolska tid, det vill säga fram till 1527, var kräftor egentligen förbjuden mat eftersom de förklaras orena i Bibeln. I tredje Mosebok 11:42 står att läsa, i 1917 års översättning, att "Varken av det som går på buken eller av det som går på fyra eller flera fötter, bland alla de smådjur som röra sig på jorden, skolen i äta något, ty de äro en styggelse". Det står även i tredje Mosebok 11:12 att "Allt det i vattnet, som inte har fenor och fjäll skall vara en styggelse för er". Det finns dock bevis för kräftor i Norden även under den Svenska katolska tiden. Från år 1504 finns det bevis för att den danska drottningen Kristina beställde kräftor i Lübeck, men det framgår inte om dessa kräftor åts eller användes för medicinskt bruk. Dåvarande biskopen i Västerås, Peder Månsson, nämner kräftor i en läkarbok "Bondakonst" från 1522 där han ger ett recept med kräftor som skulle vara bra mot febersjukdomar. I receptet ingår brännvin och Månsson anses vara den förste som kom på idén att blanda kräftor med alkohol.

Kräftan som maträtt anses ha anlänt till Sverige från kontinenten. Under 1500-talet slog det italienska köket med hummer, krabbor och andra skaldjur igenom. I Tyskland, Danmark och Sverige ersattes dessa delikatesser ofta med sötvattenskräftor. Till saken hör att Vasakungarna hade tyska köksmästare och dessa förde troligen med sig sedan att äta kräftor. Först var Gustav Vasa som hade funderingar på att plantera ut kräftor på Åland år 1556. Sonen Hertig Johan (sedermera Johan III) beställde år 1558 flodkräftor till matbordet vid ett besök i Åbo i Finland. I ett brev från dåvarande kung Erik XIV från år 1562 återfinns ett av de första skriftliga beläggen på kräfta i svensk matlagning. Enligt detta brev, som adresserades till fogden på Nyköpingshus, befalldes att man skulle skaffa fram så många kräftor som möjligt till kungens syster Anna Wasas bröllop. Alla regerande vasasöner planterade under slutet av 1500-talet ut kräftor i svenska vatten och bland annat odlade Erik XIV kräftor i vallgravarna runt Kalmar slott.

Under 1600-talet bjöd kung Gustav II Adolf på fyllda kräftor den 8e februari 1623 på Strömsholm slott när han tog emot sändebud från Mecklenburg. När kung Karl XIs eriksgata år 1673 anlände till Vänersborg skaffades inte mindre än 54 tjog kräftor fram. Under hela 1600-talet var kräftan ett viktigt inslag på de kungliga festborden. Under denna tid åts inte kräftorna hela och kalla. Istället användes de i olika färser och stuvningar. I Een lijten kockebook från 1650 (nytryck finns) förekommer kräftor i flera recept.

Om kungligheterna mumsade på kräftorna redan från 1500-talet fanns det en stor skepsis mot kräftor hos allmogen ända in på 1700-talet. Delvis beror det nog på att kräftor är svåra att förvara samtidigt som de har relativt sett lite matinnehåll. Som kuriosa kan här nämnas att Napoleon anses ha startat en trend att äta kräftor i Paris och denna trend spred sig sedan till fler Europeiska huvudstäder och St. Petersburg. De flesta människorna ansåg dock att kräftor var osund föda och under 1700-talet avrådde botanikern Carl von Linné folk från att äta dessa "insekter". Kanske beror von Linnés aversion mot kräftor på att han fick nässelfeber av att äta skaldjur. Ett undantag från Linnés rekommendation utgörs av Carl Michael Bellman. Vi vet att han plockade kokta och varma kräftor direkt ur kastrullen med hjälp av en gaffel. Det är så det är skrivet i Fredmans epistel no 80.

Kräftor förekom till en början alltså främst inom de högra klasserna eller stånden. Där åt man exempelvis kräftkorv, kräftbullar och kräftkaka. I Kajsa Wargs klassiska kokbok "Hjelpreda i Hushållningen För Unga Fruentimber" från 1755 finns gamla recept nedtecknade för tillagning av bland annat kräftkaka, kräftkorv och stuvade rudor med kräftstjärtar. De gånger kräftorna åts hela kokades de alltid i vin, vatten, salt och vinäger för att sedan ätas varma. Receptet med kräftor kokade i dill och därefter serverade kalla publicerades redan 1761 i Johan Winbergs kokbok, men det var först under 1800-talet som detta sätt att äta kräftor slog igenom.

En utgåva av Kajsa Wargs Hjelpreda i Hushållningen För Unga Fruentimber

I början av 1800-talet utkom "Gustafva Björklunds kokbok för husmödrar, innehållande beskrifningar öfwer mer än 2000 anrättningar". Den kokboken innehåller ett avsnitt med kräftor. I Margaretha Nylanders kokbok "Handbok wid den nu brukliga finare matlagningen" från 1822 beskrivs bland annat hur lammbringa kokas i en sås gjord på skalen av 40-60 kräftor och denna sås äts tillsammans med kräftstjärtar. Under 1800-talet skaldade en rad svenskar negativt med kräftor eller kräftan. Karl August Nicander skrev 1839 i Samlade Dikter, Volume 1 sidan 290 "... den lömska kräfta, jag i själen känner..." och Fredrika Bremer skrev 1849 "Bitterhet är en själens kräfta". Om detta hade någon negativ inverkan eller inte på kräftans genomslag i Sverige kan vi bara spekulera.

Hos det svenska folket dröjde det till i alla fall slutet av 1800-talet innan kräftan slog igenom på en bred front. Då rationaliserades jordbruket och det ledde till att många stod utan gård, arbete och försörjning. Samtidigt fanns det en bra marknad bland den växande befolkningen i städerna och fiske på heltid blev ett alternativt försörjningssätt. Dessutom hade en av kräftan värsta fiender, ålen, minskat och därmed gynnades kräftorna i svenska vatten. Under den senare delen av 1800-talet ökat kräftfisket markant samtidigt som efterfrågan på kräftor ökade - såväl inom Sverige som utanför landets gränser. Fisket efter flodkräfta kulminerade i början av 1900-talet och fångsten beräknades vara omkring 1 000 ton per år. I dag kan det tyckas konstigt att Sverige en gång i tiden varit Europas största exportör av kräftor och exporterade över 150 ton. Idag är Sverige världens största importör av kräftor.

Kräftpesten och signalkräftan planteras in i svenska vatten
Om utfisket ses som en risk (se nedan under kräftfiske och kräftpremiär) finns det en annan risk för kräftorna - nämligen kräftpesten. Det finns fortfarande flodkräftor kvar i svenska vatten, men många fina kräftvatten har slagits ut av kräftpesten som slår hårt. Den rensar som regel ett vatten helt från flodkräftor.

Kräftpesten är en svampsjukdom som kommer från Nordamerika. I mitten av 1800-talet kom kräftpesten till Italien. 1863 konstaterades kräftpest i Finland och till Sverige kom den 1907 med en båt kräftor som anlände till Stockholm från Finland. Det berättas att en besviken torghandlare, i Mälaren, dumpade ett parti finska levande kräftor som blivit osålda i Stockholm. De visade sig vara sjuka och redan samma år dog samtliga flodkräftor där. Året därpå försvann alla flodkräftor i Hjälmaren och så spred sig smittan vidare i de svenska vattnen.

Under 1960-talet togs de första signalkräftorna in till Sverige av Fiskeriverket. Eftersom kräftorna i Hjälmaren och Mälaren hade slagits ut av kräftpest introducerades, efter initiativ av Gunnar Svärdson på Sötvattenslaboratoriet, signalkräfta där 1969. Totalt inplanterades 60 000 pestresistenta amerikanska signalkräftor i 60 svenska vatten. De spred sig snabbt och i dag är signalkräftan betydligt vanligare förekommande i svenska vatten jämfört med flodkräftan. I Hjälmaren och Vättern anses det till och med finnas kräftbestånd som är tillräckligt stora för att dessa sjöar ska vara fiskbara för yrkesfisket (Skrivelse 2009/10:187 Redovisning av fiskeripolitiska insatser).

Men inplanteringen medför även risker. Signalkräftan är själva resistenta, men de är smittbärare och sprider kräftpest. Tumregeln är att anta att signalkräftor bär på kräftpest. Därför är det inte tillåtet att sätta ut signalkräfta i svenska vatten där det finns flodkräfta utan att först ha ett speciellt tillstånd. Denna regel har införts för att annars riskeras beståndet av flodkräfta att slås ut i de svenska vatten där de fortfarande finns kvar.

Utöver kräftpesten är andra fiskar, främst ål och abborre, fiender till kräftan. Bland kräftans fiender finns även minken och yrkesfiskarna.

Kräftfiske och kräftpremiär
När kräftpremiären infaller beror på i vilken utsträckning du håller på traditionerna och även vilka traditioner du håller på. Att kräftpremiär ens existerat beror på att den svenska kräftan under senare delen av 1800-talet var på väg att försvinna på grund av utfiske till följd av yrkesfisket.

Utsättning av kräftmjärde
Bild av Holger Ellgaard (public domain)

Med anledning av utfisket av svenska kräftor utarbetade Sveriges förste fiskeriintendent Hjalmar Widegren ett lagförslag som 1878 blev Fiskestadgan för Hjälmaren. Den nionde paragrafen löd

Kräftor må icke fångas under Juni och Juli månader

Förbudet mot kräftfiske under dessa två sommarmånader utvidgades snart till att gälla alla Sveriges sjöar. Även tidsperioden då kräftfiske var förbjudet utsträcktes till att gälla mellan den 1a november och den 7e augusti klockan 17.00.

Kräftor är nattaktiva och fångsten sker därför normalt sett nattetid. Detta ledde till att premiären för kräftfisket var, enligt traditionen, den 7e augusti. Vanligen hölls sedan kräftskiva nästa dag, det vill säga den 8e augusti. Det senare datumet räknas enligt denna tradition som datumet för kräftpremiären.

I början av 1980-talet ändrades reglerna för kräftfiskets början. I Fiskeriförordningen (1982:126) står om kräftfisket följande att läsa

Fiske efter ... kräfta är förbjudet under följande tider (fredningstider) ... från och med den 1 januari till klockan 17 den första onsdagen i augusti.

Räknar man utifrån Fiskeriförordningen från 1982 skulle kräftpremiären i år (2010) har varit i torsdags, den 5e augusti (som är dagen efter efter första onsdagen i augusti). Denna fiskeriförordning upphörde att gälla 1994 så datumet för kräftpremiären är inte längre officiellt.

Ytterligare datum för kräftpremiären förekommer. Ett datum är den andra onsdagen i augusti (den 11e augusti år 2010) som räknas som den gastronomiska kräftpremiären. Det finns även lokala bestämmelser för kräftfiske (se tex Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:37) om fiske i
sötvattensområdena 2 kap 4 §) datum för när kräftpremiären kan sägas infalla.

I dag finns det inga allmänna regler för kräftfiske som gäller för hela Sverige. Det finns dock, som sagt, lokala bestämmelser om när kräftpremiären ska vara. Kräftfisket i vissa sjöar, som exempelvis Vättern och Långsjön, regleras med startdatum som kan ge oss datum för kräftpremiären. I Vättern är det tillåtet att fiska kräftor enligt särskilda regler från och med fjärde onsdagen i augusti till och med 14 september. I detta fall skulle kräftpremiären infalla torsdag den 27e augusti i år (2010).

Annars saluförs kräftor året runt i svenska affärer. Av dessa fiskas cirka 20 miljoner i Sverige varje år och de flesta kommer från Småland, Östergötland och Vättern. Utöver de inhemskt fångade kräftorna importeras åtskilliga ton kräftor varje år till Sverige. Dessa kräftor kommer främst från Turkiet, Nordamerika och Kina.

Traditionen att hålla kräftskiva
Kräftskiva eller kräftfest är en traditionell svensk fest som hålls i samband med starten på kräftfiskesäsongen under sensommaren och hösten (se ovan för datum). Kräftskivor firas även i Finland - främst bland den svensktalande befolkningen, i den gamla svenska delen av Estland och i den sydöstligaste delen av Norge.

Den första skriftliga förekomsten av ordet kräftskiva daterar till 1931 och återfinns i en artikel från Dagens Nyheter. Ursprunget till kräftskivan kan hittas i den borgerliga kräftsupen från slutet på 1800-talet. Själva ordet kräftsupé anses dock först ha publicerats i Husmodern år 1917, men i slutet av 1800-talet när nationalromantiken stod i full blom tog man farväl av sommaren med kräftor på verandor och i bersåer runtom i landet. År 1877 publicerade Svenska Familjejournalen en dikt om Kräftkalas. Kring 1880 beskrev Albert Engström kräftor som en del av en festmåltid ”i rött” tillsammans med röding och hallon. Runt sekelskiftet 1800- och 1900-tal var konstnären Carl Larssons kräftkalas med hela familjen, där familjeidyllen betonas, stilbildande för traditionen med att hålla kräftkalas. Denna tillställning spred sig och det började bli allt vanligare att ställa till med kräftskiva.

I Sverige anses kräftan som en av flera nationalrätter och den omgärdas av romantik och mystik. Ett bra sätt att uttrycka det återfinns hos den skotske författaren Eric Linklater som på 1940-talet skrev om poeten Follander som under en kräftsupé föråt sig och dog.

"I ett mindre civiliserat och fint kännande land än Sverige skulle en sådan död ha blivit föraktad och stackars Follander klandrats för vulgär glupskhet. Men i Sverige var man i stånd att se sanningen: man visste att han dött inte av frosseri men av romantisk hängivenhet till en idé, en ritual och en religion."

Hur kan en kräftskiva se ut?
Först och främst måste nämnas att en kräftskiva är en tillställning där etikett vanligen inte tillåts råda. Det är helt i sin ordning att till exempel knyta
servetten runt halsen och man får äta med händerna samt sörpla.

Visst finns det de som hävdar att det finns bestämda sätt för hur en kräfta ska ätas. Ett klassisk exempel är Magister Blom i August Strindbergs novellsamling Giftas från 1886

"Det finns ingen mer än han, som kan äta kräftor i Sverige, och när han ser någon annan råka äta kräftor säger han: Du kan inte äta kräftor."

Men generellt sett är det fritt fram att äta dina kräftor exakt hur du vill och kan.

Huvudrätten på en kräftskiva är alltid hela kräftor som kokats i en lag som vanligen består av saltat vatten (och eventuell öl), rikligt med dillkronor och andra kryddor. Om man från början åt kräftorna varma anses det idag att kräftorna ska kallna i kokspadet och helst ligga över natten för att sedan förtäras kalla. Äter du frysta kräftor bör de, för att få bäst smak, tina ett eller ett par dygn innan de ska förtäras. Svenskarna äter många kräftor. Under kräftskivorna suger vi i oss hisnande 50–60 miljoner kräftor.

Som vi alla vet ger kräftor inte stora mängder mat. Baguetter, knäckebröd, skådebröd/kräftbröd, smör, kryddade ostar, räkor och traditionella smörgåsbordsrätter som till exempel västerbottenpaj eller olika småpajer kompletterar kräftorna på en kräftskiva. Värt att notera i detta sammanhang är att kräftskivan är en av de få svenska traditionella festerna där sill, potatis och köttbullar inte nödvändigtvis måste förekomma. Dock är kaffe och kanske något sötsak vanligt förekommande som efterrätt.

Affisch av Albert Engström

Det sägs att "kräftor skola kräva dessa drycker..." Vanliga drycker inkluderar (kryddat) brännvin (gärna hemmakryddat), öl och - av någon outgrundlig anledning - sockerdricka. Ofta sjungs snapsvisor - gärna med kräfttema - under en kräftskiva (snapsvisor med kräfttema hittas via länk sist i inlägget). Faktum är att kräftskivor är en av de få fester under året som det anses socialt accepterat med en hög alkoholkonsumtion. Samtidigt har kräftskivan ett rykte om sig som fyllefest beroende på att man vanligen äter för lite till spriten. Kräftor tar tid och skala och de är dessutom matfattiga. Av denna anledning kan en kräftskiva med fördel innehålla en nattvickning av något matigare och enklare slag.

Klädseln på en kräftskiva består vanligen av roliga (kräft)hattar - endera färdigköpta eller egentillverkade. Traditionen med kräfthattar kommer från borgarklassen som försökte efterlikna överklassen. I hemliga sällskap (ordenssällskap med mera) var hattar som liknade monarkernas kronor eller höga militärers mössor ett måste. Kräfthattarna tros sedan ha blivit en folklig parodi på dessa huvudbonader när kräftätandet väl spred sig vidare från de högre stånden. Av delvis praktiska skäl är det även bra att ha haklapp eller förkläde - kanske med kräftmotiv. Seden med såväl kräfthattar som haklappar började vid 1900-talets början.

Bland de övriga tillbehören på en kräftskiva finns bland annat speciella kräftknivar, kloknäckare och kräftdukar. Av praktiska skäl är servetter - många servetter - ett absolut måste på en kräftskiva. Ett bra tips till den som ordnar kräftskiva är att ställa fram små skålar med vatten och citronskivor för att doppa fingrarna i, men låt dem inte stå för nära snapsglasen.

Apropå snapsglas har alla säkerligen stött på kräftbetonade snapsglas av olika slag. Det finns även speciella kräftserviser och 1910 när kräftätandet slog igenom på allvar lanserade Rörstrand en speciell kräftservis med dekor framtagen av Alf Wallander. Delar av denna servis brukar dyka upp på auktioner då och då. Andra kuriosa tillbehör till kräftbordet inkluderar en kräftpyramid för servering av kräftorna. Idag är dock dukningen (tyvärr) vanligen av engångskaraktär.

En klassisk dekoration för kräftskivan
Foto som är public domain

Eftersom vi vanligen äter kräftor framåt sensommaren då kvällarna börjar bli mörkare dekoreras en kräftskiva ofta med stearinljus, lanternor och/eller lyktor. Levande ljus förhöjer helt klart stämningen samtidigt som de ger ett ombonat och festligt intryck. De färgladda pappersfigurerna som vanligen har illustrationen av en glad mångubbe (se bilden ovan) är sannolikt en rest från de papperslyktor som användes vid kräftskivorna innan elektricitetens intåg. Andra utsmyckningar är girlanger med kräfttema som finns att köpa färdiga om du nu inte tillverkar dina egna.

Dill och kräfta - en farlig kombination?
Visst medför intaget av alkohol på en kräftskiva vissa risker, men även dillen och kräftan är luriga.

Det är sedan länge känt att dillen har en medicinsk användning. Dill är rik på C- och E-vitamin, kalium, zink och kalcium - ett utmärkt recept för en klart uppiggande och vitaliserande krydda. Blandas sedan dillen med, till exempel, vin blir den än mer potent.

Kräftor i sin tur är rika på jod och fosfor, det vill säga två ämnen som påverkar hormonerna och därmed sexlivet. År 1719 nämnde Thomas D'Urfey kräftsoppa som ett starkt afrodisiakum.

Detta innebär såklart att den som blandar kräftor, dill och alkohol har ett starkt afrodisiakum. Detta förutsatt att personen ifråga inte överdoserar.

Hur dillen kom att förknippas med kräftan
Vi har länge odlat dill i Sverige, men det var ingen vanlig krydda i det svenska köket förens någon gång under 1700-talet. Till kräftor användes vanligen istället persilja, peppar, ingefära, kummin eller saffran. Den första utgåvan av Kajsa Vargs klassiska kokbok från 1755 nämner inte dill som en krydda i samband med kräftor.

Tillagning av kräftor
Bild av Holger Ellgaard (public domain)

I kokbok från 1761 av Johan Winberg föreslogs för första gången dill till kräftkoket. Allmänt sett spreds dillen som krydda i svensk matlagning i samband med potatis. Dill och potatis presenteras i nionde upplagan av Cajsa Wargs kokbok från 1790. När dillen sedan väl kommit in i det svenska köket var den där för att stanna.

Främst handlar det såklart om det typiskt svenska dillköttet, men även dill i samband med kräftor slog, med tiden, stort. Från och med början på 1800-talet rekommenderas oftast dill eller persilja till kräftor. Här är intressant att notera att i Estland används vanligen dill tillsammans med nässlor till kräftkoket.

Avslutningsvis
Kräftor och kräftskivor har en stor plats i svenskarna hjärtan. Självklart har det skaldats en del kring ämnet genom åren (se några ytterligare exempel ovan). Vi avslutar detta inlägg med Erik Axel Karlfeldt beskrivning av kräftskivan i dikten "Dryckesåret"

"Det dukas i lövsalens högvälvda rum,
och lyktorna lysa och kvällen är ljum.
Det susar i dillåkerns mäktiga kronor,
och kräftfaten rågas med romstinna honor."

Det ursprungliga inlägget hittas här.