21 May 2009

Det här är nog lite farligt...

Regnet öser ner och åskan är runt knuten. Å då sätter jag mig vid en dator. Det är nog lite farligt... Vardagsspänning mitt på helgdagen. :)

Idag är en sådan där perfekt dag för att vara inne och dona. Att höra smattret mot såväl tak som fönsterruta. Ändå kan jag inte riktigt komma till ro. Det är för mycket som rör sig omkring...

Barn som springer runt bena - ja, grabben har besök. Papper som borde sorteras. Smulor på golvet efter deras fikastund. Luft som borde andas in och ut. Jord som borde ut i rabatter och på gräsmattan. Kontinuerlig markservice som ska utföras så snart någon påkallar min uppmärksamhet. Tvätt som borde köras några varv i maskinen. Tankar och idéer som borde konkretiseras. Blommor som borde grävas upp och flyttas. Folk som borde hälsas på. Annan tvätt som borde vikas ihop och läggas in i skåp. En säng som borde få nya fräscha lakan. En dator som borde läras upp till att bli ett vasst arbetsredskap. En del saker som borde inhandlas för pengar som inte finns. En smärta som borde förpassas till sälla jaktmarker. Mat som borde planeras, förberedas, tillagas och sedan inmundigas.

Kort sagt är det som vilken dag som helst i mitt liv. Fullt ös - medvetslös...

Edit: Jag brukar undvika att skriva såna här allmänna saker från mitt eller vårt liv eftersom jag inte tycker att det borde offentliggöras för hela vida världen. Samtidigt är det skönt att faktiskt skriva av sig när det finns så många tankar som snurrar i skallen. Frågan är då. Ska jag skita i det och fokusera på det primära syftet med den här bloggen, dvs pappersklippandet och -klistrandet eller? Va fan liksom. Det finns en enkel lösning. Det går utmärkt att skita att läsa text för den som inte är intresserad och bara kika på de bilder som kan vara av intresse... Ytterligare andra behöver inte ens klicka in hit. ;)

2 comments:

Emma said...

Helt rätt!! På din blogg skriver du precis vad du vill, eller inte vill, om ditt.
Du är ju iaf medveten om det... Jag har en vän, till yrket socialsekreterare, som pga den hotbild hon får dras med i sitt jobb, har hemligt telefonnummer. Däremot skriver hon om allt och inget, lägger ut bilder på barn, sambo, hus, namn på den extremt lilla by hon bor i, rädslor och önskningar...ja, allt, på sin blogg.
Den ekvationen får inte jag ihop.

Nåväl. Nu ska jag fortsätta jobba på här hemma.

Må så gott!! Vi hörs :)

Kramarna!!

maxell said...

Visst är det vackert med yttrandefrihet?

Å klart det finns en släng av paranoia av en anledning... Därför går min ekvation nästan ihop. ;)

Bra att arbeta med hemmet. Själv tog jag ett kort - mycket kort - break från grabbarna bus som vänder upp å ner på exakt allt... Så mitt hemarbete ökar med stadig fart...