Trust your wish

En del som känner mig skulle nog säga att jag saknar önskningar i och med att jag är den som lever för dagen. Jag gillar inte att planera och förutsätta saker och ting. Men önskningar? Jorå. Såna har jag med. Fast jag brukar inte göra dem explicita. Något som är rätt så korkat egentligen för om jag aldrig talar om dem för någon kommer de kanske aldrig att infrias...

Nu är det ju så att jag har en rätt så enkel önskan här i livet och jag har äntligen uttryckt den... Tiden får utvisa hur det blir med den saken samtidigt som jag måste fortsätta att lita på min önskan. Att den är rätt, att den är riktig, att den är realistisk och att den kommer att infrias i någon variant.

Den här sidan handlar alltså om det. Sidan ska nog ses som lite av terapi för mig själv samtidigt som den innehåller ett viktigt budskap. Citatet "If dandelions were hard to grow, they would be the most welcome on any lawn" är klockrent i sammanhanget. Fast vem har sagt att allt måste vara så förbannat svårt egentligen?

Sidan ifråga är skapad utifrån en skiss som jag spann vidare på. Jag skickade in den till pyssel som ett bidrag till LO-tävlingen för mars månad (en tävling som sponsras av Hobbyhuset) och jag vann faktiskt. Skoj! Några gillar den helt enkelt och speciellt värmer det att den gillas eftersom den är så personlig som den är. Så... Tack! Åsså tack till alla som bidragit med detaljer så att jag kunnat bygga ihop sidan ifråga.

Tankar kring freestyle - hur skapar jag?

Jag anser mig själv freestyla, men vad innebär det egentligen? Jag fick ett infall och gjorde en sökning på freestyle scrapbooking på det stora vida Internätet. Bland det jag hittade återfinns ett inlägg från augusti 2006 publicerat på SweScrap. Där kan vi bland annat läsa:

"... innebär att man tar vad man har och gör vad man gör. En stil där allt är tillåtet det finns inga gränser för vad som är rätt och fel. Det behöver inte heller innebära att man använder syrafria produkter, man släpper sin kreativitet loss och bara skapar." (min markering)

samt

"Freestyle handlar om att göra sin grej, att vara kreativ och personlig." (rättat stavfel :) och min markering)

Å ja, det är exakt så jag tänker utan att ändå tänka på det. Jag har en utgångspunkt för varje alster. Sedan spinner jag vidare på den och ofta blir det något helt annat än vad jag först tänkte. På vägen tar jag fram och tillverkar papper/dekorationer/annat som jag just då tycker passar in i mitt upplägg. Jag fipplar runt dem på ett blankt - ofta vitt - papper. Jag kluddar ner en massa tankar och funderingar och även skisser på det vita pappret. Jag känner efter, associerar vidare och hamnar ofta rätt rejält utanför boxen. Nästan alltid lägger jag sakerna åt sidan så de får mogna till sig - flera gånger. Jag kanske flyttar runt, lägger till eller tar ifrån (ja, det händer faktiskt) någon grej. När jag beslutar mig för att börja montera vet jag inte. Den känslan bara kommer till mig. Under monteringen sker många förändringar, men grundtanken förblir oförändrad, dvs att jag kvarstår vid utgångspunkt i form av mitt första intryck gällande tex upplägg, tema, färg eller något annat. Sedan måste jag säga att vareviga dekoration på mina alster har en baktanke på så sätt att jag motiverat dem för mig själv så att de passar in i sammanhanget och ibland motiverar jag även deras placering.

Det där med att tulla på syrareglerna ser jag som en grundpelare. Jag är rätt rebellisk av mig i allmänhet och varför inte även inom scrappingen? Dessutom ser jag det som en konstform och halvfabrikat kan visserligen underlätta, men samtidigt hämmar de kreativiteten och det hela är även en kostnadsfråga. Ett collage (som varje scrapsida faktiskt är) bör istället byggas upp utifrån den egna personen med hjälp av den förmåga och de förutsättningar i form av tex material som denna person har att tillgå. Om det sedan handlar om sjuttoelva chipboards, thickers och vad allt nu heter som är tillverkat specifikt för scrapbooking eller om det handlar om en halv pizzakartong, en etikett som satt på den där nyinköpta skjortan och ett nät som satt runt julmandarinerna. Tja... det är av underordnad betydelse. Istället handlar det mer om ett tänk och en inställning. Att tänka fritt eller som det uttrycks ovan "att göra sin grej, vara kreativ och personlig". Åsså pennor och färger. I mängder! Med dem och något papper kan du komma hur långt som helst... om du bara vågar (och övar och återigen övar).

I det sammanhanget vill jag passa på att tacka alla de som uppskattar mina alster och speciellt de som länge sagt mig att jag har en egen stil. Jag har inte greppat det helt innan, men nu vart allt solklart. Klart jag har en egen stil. En bättre insikt kan du nästan inte få en fredagseftermiddag. TACK - ingen nämnd och ingen glömd.

Tillägg: Jag minns när jag första gången bläddrade i Freestyleboken - en bok där alla de designers som visas i det aktuella inlägget på SweScrap har deltagit. Jag kände att "ja, det här är bara så rätt". ;) Åsså mindes jag tillbaka till hur jag brukat göra förr - för riktigt länge sedan. Någon dag kanske jag orkar visa en riktigt gammal sida som sitter i ett fotoalbum. En sida som jag gjorde i de övre tonåren. Å är inte den freestyle och mig så vet då inte jag vad som är det...

Vänner

Ja. Utmaningar! Vem tackar nej? Inte jag i alla fall. Han ville promt se filmen med stort G (nej, inte den där gamla gemenskapsfilmen utan en annan). Eftersom jag verkligen inte ser samma tjusning i att se filmen för 8934e gången frågade jag om det var ok om morsan gjorde något annat. Det var det. Så.... jag tag i ytterligare en utmaning i Scrappiz cybercrop. En teknikutmaning. För att göra det lite extra klurigt la jag också till att jag skulle snabbscrappa. För jag vet ju att jag har inte många minuter på mig innan jag hör de där små fötterna komma springandes. Att det sedan var nära sluttiden... tja... det var faktiskt underordnat i sammanhanget. Hann jag så hann jag. Annars hann jag helt enkelt inte.

Ååååh shit shörlåck. Vad gav jag mig in på egentligen? Det är ju inget för mig att hasta på sakerna eftersom jag verkligen kan sitta å pillra med detaljer i evigheter. Men, men... variation förnöjer.

Utmaningen i fråga gick ut på att använda:

- 1 rubrik bestående av ett ord - Jag valde "Vänner"
- 2 foton - Japps å passande nog föreställer de två vänner.
- 3 mönstrade papper - Mmmmm. Tack Samara!
- 4 band eller garn - Jag körde på band. Två mönstrade, ett ricrac och ett svart som jag snurrat en del.
- 5 öljetter - Jarå. Det var min problemlösning i sitt essé när jag direkt såg hur jag måste placera fotona (med tillägg för bandhistorien) för att kunna få dit exakt fem öljetter - varken mer eller mindre. :)

Mer än så hinner du faktiskt inte om det ska gå snabbt. :) Att jag sedan har fått sanera svart akrylfärg från överallt är en helt annan story. Det finns kluttar på fotona, men nu får det faktiskt vara så. Kvällens hetaste tips lyder i alla fall: Se för f*n till att du inte har lyckats snurra till korken innan du börjar använda dabbers. Eller... pilla inte på korken om du inte avser att förbruka HELA innehållet - ett devis som stämmer för de flesta saker som har kååårsssch... ;)

Åsså måste jag tacka för underbar crop i Scrappiz regi. Den kunde inte ha kommit lägligare eftersom jag precis bestämt att avsluta mitt mer eller mindre egenpåtvingade scrapuppehåll. Ett uppehåll som varat sedan kring nyår (med undantag för vissa uppdrag). Speciellt vill jag tacka Sara som visade mig rätt på vägen till Blåkulla. TACK! ;)

Våga vara nöjd

Att vara nöjd är nog något av det svåraste att vara när du bor i ett land där jantelagen har allt i ett järngrepp. Men ändå. Ingen kan väl ifrågasätta någons önskan att vara just det - nöjd och tillfreds?

Ett mycket bra sätt att uppnå denna underbara känsla är att våga vara sig själv - "dare 2 bee U" - det enda raka som gäller! Kanske det underlättar om du är lite full i f*n med... Åsså har vi sötma och sting i en salig blandning... alla ugglor som du kan ana i mossen... de rosa molnen... den konstanta törsten... törsten efter mer...

Denna sida med det där fotot på han är gjord för att fånga just de där tankarna. Att våga i allmänhet och speciellt att våga vara sig själv. För vem annars kan vara det? Åsså att våga vara nöjd. För om du inte är det har du förverkat din rättighet att kräva att någon annan är det ...

Materialmässigt noterar jag tre saker. Att det går att hitta relevanta användningsområden för motivstämplar. Att vissa papper är mer vågade (inte vågiga) än andra. Att det faktiskt går att rita ett bi!

Sometimes magic happens

Ja. Det gör ju faktiskt det. En grundläggande förutsättning är att du verkligen vill. Det är väl just det - viljan - som innebär att du har "one ticket 2 ride". Tuff tuff... tåget. Pffffjuuuiiiiii! Var god tag plats. Dårarna stängs. Take a ride... on the wild side... walk... where the angels fear to thread.

Tja vad ska jag säga mer? Att jag ritat varenda pinal på denna sida. Att allt är uppbyggt tredimensionellt. Att jag hade äckligt skoj när jag gjorde denna sida. Att jag defintivt borde göra så här - ofta!

Åsså måste jag såklart tacka Cattis för klockren inspiration till solen. TACK!

1 totally electric experience

Grabbar och deras leksaker. Vad är det för relation de har egentligen? Hälsosam? Nödvändig? Speciell? Oavsett ålder så finns den där enorma fascinationen där. Åsså en önskan om en rejäl kick såklart.

Den här sidan beskriver ett sådant där speciellt tillfälle när det hela sker in action. Ett tillfälle som innebär "1 totally electric experience". Bang, bang... give me your best shot. Eller ska det vara "Shot through the heart, and you're to blame. Darling, you give love..."? Only one thing is sure... nobody knows for sure.

Husgud

Yes box!

... if you don't mind...

and some safe words for all you out there:

"There's a lesson I have learnt, if you play with fire you will get burnt."

Det är farligt...

... att vandra ut på det stora vida Internätet. Du vet aldrig vad du kan råka på.

Jag tog mig en kort sväng nyss. Jag hittade bland annat ett fruntimmer med attityd - å nu snackar vi riktigt bra attityd - som jag råkat på förr i mitt liv. Å hon scrappar numera...

Sedan. Det bästa av allt! Jag hittade den första sidan skapad av någon annan än mig som handlar om en av de saker som jag vurmar för: Dragracing! Jag har suttit här nu i flera minuter och bara glott och förundrats över hur tokrätt det är att scrappa om såna saker. Färgerna, dimman å allt. Attans va jag läntar till sommaren nu. Jag vill känna den där speciella doften som bara bränt gummi kan ha. Jag vill uppleva trycket när en Top Methanol axar iväg sina 402,33 m i en förhoppningsvis rak linje. Att det sedan är en man som skapat det hela. Tja... vad ska jag säga? Det brukar visst heta att "kvinnor kan". Jag ser det dock mer som att "människor kan" och i det här fallet rekommenderar jag er starkt att kika in till Riktiga män scrappar. Jag lovar att det går inte att bli besviken. Skapandet och även orerandet är riktigt fängslande - för att inte säga inspirerande.

Däckad

Jag fortsätter väl på temat med jakten efter Blåkulla. Jag har fått påtalat om att det skulle ligga i Solna - Västra vägen. Fast det är nog inte rätt Blåkulla ändå... Jag har bestämt för mig att det är mer skog i närheten av där skylten finns...

Här kommer en LO som stämmer in på hur jag själv kände mig för ett tag sedan. Visst är jag mör nu med, men jag är "still kickin". :) Dock är personen som återfinns på LOn i det där däckade tillståndet. Faktiskt på samma ställe som på fotona, fast med den skillnaden att han är nedbäddad och ligger där och slumrar så fint så.

Upplägget för denna LO kommer från en utmaning som jag hittade på Kreativa Rummet. Det är en bra sida som jag ännu inte haft tiden till att genomföra de härliga utmaningarna som ges. Förrens nu då vill säga. Utmaningen i fråga handlar om att använda band och knappar efter deviset "more is more". Ett devis som konstigt nog tilltalar mig. Å... eftersom jag har en del band liggandes bestämde jag mig för att bita tag i den här utmaningen och använda dem för att bygga upp ett mönster. Det är sämre ställt på min knappfront, men jag lyckades på något mirakulöst sätt att skrapa ihop tillräckligt många i matchande färger.

Färgvalet... tja. Det är ett klassikt sådant. I färger som jag också gillar. Fast egentligen - finns det någon färg som jag inte gillar? Åsså kan vi notera att jag ägnade mig åt värsta småpillret genom att jag höjde upp alla bokstäverna i rubriken "Däckad". Gissa om min sax är kletig värre nu alltså efter att jag klippt mikroskopiska bitar av ett väldans klistrigt material... Åsså har vi den röda knappen som sitter mitt i stjärnan och säger "Casual wear". Den är en klockren kontrast till klädseln som han har på sig på fotona...

Sist noterar jag att jag gillar verkligen hur "rubriken" på bilden med detaljerna tar sig ut. Den påminner mig om att trots att han är svårsövd så finns det gånger som jag faktiskt lyckas däcka han. ;)

Bitande

... blick ... humör och ... kärlek.

Ja, jag scrappar. Här är det första alstret som jag gjort på riktigt länge nu. Det har tagit mig lång tid att färdigställa denna sida eftersom jag haft endast en minut här och en minut där att pillra med den.

Den stora frågan blir då om den är så där riktigt genomtänkt och planerad? Svaret är självklart nej. Jag planerar aldrig mina sidor. Visst kan jag skissa och anteckna och dona, men slutresultatet blir aldrig så som jag föresatt mig utan det lever ett helt eget liv. Vissa saker ser jag först i efterhand att de faktiskt passar in i sammanhanget på ett sätt som jag inte alls tänkt på när det hela begav sig...

LOn i fråga är en lift. En lift av två alster som Ami gjort. Härifrån har jag hämtat bubbelplaststämplingen (något som jag till slut givit vika för), användningen av band (istället för spets) samt rispandet på fotot. Härifrån har jag hämtat temat (en treåring med egen vilja) och rubrikupplägget. Samtidigt fick jag hjälp på traven av Scraputmaningens påsktävling. En bingobricka där jag valde den tredje lodräta raden i form av häftklamrar (för att fästa det breda bandet under fotot), 1 foto, band (11 stycken olika om jag räknar rätt) och stygn (symaskinen kom till användning uppe till höger vid fotot). Att jag sedan prickade in några fler rutor på bingobrickan är en annan story.

Sist men inte minst vill jag meddela att jag verkligen gick vilse på min väg till Blåkulla. Iofs var drycken rätt så blåaktig, men sedan var det inte många rätt ikväll. :) Om någon vet var i landet den där vägskylten som faktiskt pekar till Blåkulla befinner sig får ni gärna meddela det. Jag tror nämligen bestämt att det vilar en del 602 över det hela i form av "du visade mig ett ställe som jag inte trodde fanns... å jag vill dit nu en gång till...". Äsch... nu ska jag sluta vara då där witch-igt skruvad...

Mar(s)katten - MHV kortet

Katter och mars. Det är något som bara hör ihop. Åsså fanns katter eller i alla fall kattema med på önskelistan för mottagaren av detta kort och det medföljande paketet. Jag var även lite extra full i fan den här gången då jag faktiskt åkte genom hela halva landet för att posta det hela. Därför är temat för MHV kortet för mars en mar(s)katt... Mottagare var den mest hängivna hemliga vännen som finns - nämligen Nita.

Denna kissemisse har jag ritat själv. Den här är med pirattema. Sedan har jag en hel uppsjö med andra teman uppskissade. Favoriten är nog mitt rock'n'roll band... eller det kanske snarare är ett punkband?

Edit: Jag måste fasen vara blind. Jag ser först nu att det här är ju bild på kattskrället utan morrhår. I den här versionen är det mer vovve över det hela. Jag har redan lagt in en varsam förfrågan hos mottagaren om jag kan få tag i korrekt version på någe vis. Så länge lägger jag in en bild som jag helt enkelt tjuvat av mottagaren. :)

Det är kallt i februari - MHV kortet

Februari sägs vara den kallaste månaden på året. Jag är faktiskt benägen att hålla med. För jag kan inte minnas ett endaste år med februari där jag inte frusit - å det beror inte alltid på att jag har fel kläder med tanke på vad det är för väder.

Det är alltså utgångspunkten för februari månads MHV. Det medföljande paketet bestod av bland annat filt. Dock inte sådan som det gick att svepa in sig i för att få upp temperaturen utan det handlade om klistriga varianter i olika utföranden. Mottagare är Sajo.

Apropå februari och kyla kommer jag osökt att tänka på alla de år vi besökt ett grannland i Öst. Varför valde vi alltid just den månaden? Det måste väl ha funnits andra och framförallt varmare tider att vandra omkring som i ett töcken på gatorna i denna stad?

Att lysa upp i januari - MHV kortet

Jag har kommit på att jag inte visat korten som jag själv skickat iväg med de MHV som jag postat. Här kommer några av dem.

Januari innebär snö och julens ljus och lyktor får lysa ett tag till. Det var min utgångspunkt för januari månads kort. Färgläggningen är här med Promarker i kombination med färgpennor. Som grädde på moset är det lite stickles på kappan/rocken.

Mottagaren för detta kort var Pixelit, dvs samma person som ordnade min första Promarker penna. Den härligt blåa pennan som använts på kortet. Cirkeln är alltså sluten nu...

Ett brev från Kumla - MHV mars

Häromdagen damp det ner ett brev från Kumla. Närmare bestämt var det från MHV för mars månad. Kika va härligt färgmatchat innehållet är (å ja, jag tycker faktiskt att det gröna journalingkortet passar in).

Journalinggrejer från Creative Imaginations. Attans va stora de är... De borde helt klart gå att använda till annat än att bara skriva på. Jag ska klura lite och se vad jag kommer fram till. Nämde jag att färgerna är riktigt härliga?

Runda chippisar från Love Elsie Jack+Abbey. De matchar perfekt till rubons som jag vann och öppnade på julafton. Att jag sedan gillar såna här mindre dekorationer med roliga små och gärna naiva bilder på gör inte saken sämre.

Plus två till chippisar som matchar perfekt till de ovanstående och en grön blomma som har en riktigt trevlig form.

Tusen tackar till Typisten som numera är min ohemliga vän.

Var ligger Blåkulla?

Här har det varit stiltje ett bra tag nu. Jag har helt enkelt haft (och har) det sjukt körigt. Några av de saker som hänt sedan sist kan summeras i snoriga näsor och rossliga halsar, sprudlande och medryckande skratt, modet och styrkan att säga ifrån (detta gäller såväl mig som han), ett mycket kärt återseende, den där underbara känslan som kommer av att bara vara, en massa vomerande, laborerande med diverse kemiska sustanser (jag försöker bland annat hitta vilken färgläggningsmodell som jag egentligen gillar), bilar som går runt och runt, resor till andra delar av såväl världen som nationen, förnämligt sällskap (TACK!), doin the zombie walk (sliten!), upprättande av supertight schema (det börjar liksom dra ihop sig...), smärta som heter duga, sjukt tillfredsställd, fått höra hur bra jag faktiskt är, illrosa cupcakes, vitt pulver överallt (ja, vi har fortfarande snö och rätt så kallt här)... Å idag är det väl dags att åka till Blåkulla? Men... att jag aldrig kan komma ihåg var jag brukar se skylten som visar vars det ligger...

Medan vi funderar på det kan jag berätta att jag har blivit taggad av en scrappare som det brukar sprudla av färg omkring. Om du inte redan upptäckt vad underbart Missmian brukar göra så är det hög tid att du klickar här. Tagggningen (vilken svengelska alltså) lyder som följer:

The rules: Link to your tagger and post these 3 rules on your blog.

1. Share 7 facts about yourself on your blog, some random, some weird.
2. Tag 7 people at the end of your post by leaving their names as well as links to their blogs.
3. Let them know they are tagged by leaving a comment on their blog.

1. Jag är hemskt frusen av mig.
2. Jag brukar få impulsiva infall om saker som inte borde göras å just därför gör jag dem. Detta har resulterat i bland annat en totalt uppskrapad panna och "lift" i en slags bil som ofta är försedd med galonklädsel.
3. Jag har en individ i mitt liv som gillar att såväl äta kakan som att ha den kvar. :P
4. Jag är otäckt bestämd av mig. Samtidigt kan jag vela som attans om vissa saker.
5. Jag föredrar att säga som det är. Något som verkligen inte alla kan hantera.
6. Jag har fått frågan om vem jag mördat. Allt baserat på min totalmörka blick som kommer ibland.
7. Jag har en son som är äckligt lik sin mor i mångt och mycket. Så snacka om att det är bäddat får såväl glädje som sorg vareviga dag.

Så den där sista biten av taggningen då. Jag skickar den vidare till Cattis, Dolores, Jomma, Martha, MiaPuh, Samara och Yoli.

Sist, men absolut inte minst måste jag bara försöka att sätta ord på hur glad jag blir över en sak jag läste i doaste, sötaste och raraste Samaras blogg. Eller? Nej, jag kan inte sätta ord på det. Det känns för stort för det. Tokglad och även stolt är jag i alla fall efter att ha läst följande.

9. Vad/vem inspireras du av?
Min kompis Lotta (Maxell ) är den jag inspireras allra mest av, hon har så coola idéer,och hon har ett så bra sätt att tänka (varför scrappar jag, hur vill jag ha det, våga testa osv )

Här är länken till hela inlägget.