Nu får det vara nog...

Det sa jag redan för över en vecka sedan. Nu har det gått mer än en vecka till. Ändå är varken jag eller grabben piggare än.

Jag åkte på en pencillinkur och den verkar inte fungera så bra. Dock ska jag äta mig igenom hela och med tanke på dosen är det inte underligt att jag är matt, trött och illamående mest hela tiden.

Grabben fick pencillin i ögona och det har i stort sett rättat till sig vid det här laget, men oj va trött och medtagen han också är. Det är som om någon bytt ut han. Han sover mest hela tiden varför det är en enorm skillnad motför den spralliga grabb som brukar vara här. Han är också mäkta förbannad emellanåt. Jag kan inte annat än förstå hur han känner det då jag vet hur jag själv känner mig.

Igår var första dagen på veckor som jag fick i mig ett rejält och ordentligt mål mat. Samma för grabben. Sedan somnade vi - typ. Några timmar innan hostan satt igång. Om det ändå gick att sova en hel natt i sträck någon gång. Det vore skönt.

Slitsamt. Det är bara förnamnet av vad det är. Det har fått såna enorma konsekvenser som inte alls är roliga. Dock har vi inget annat val än att vänta ut skiten.

Vårsolen får vi ta en annan dag...