Tankar kring freestyle - hur skapar jag?

Jag anser mig själv freestyla, men vad innebär det egentligen? Jag fick ett infall och gjorde en sökning på freestyle scrapbooking på det stora vida Internätet. Bland det jag hittade återfinns ett inlägg från augusti 2006 publicerat på SweScrap. Där kan vi bland annat läsa:

"... innebär att man tar vad man har och gör vad man gör. En stil där allt är tillåtet det finns inga gränser för vad som är rätt och fel. Det behöver inte heller innebära att man använder syrafria produkter, man släpper sin kreativitet loss och bara skapar." (min markering)

samt

"Freestyle handlar om att göra sin grej, att vara kreativ och personlig." (rättat stavfel :) och min markering)

Å ja, det är exakt så jag tänker utan att ändå tänka på det. Jag har en utgångspunkt för varje alster. Sedan spinner jag vidare på den och ofta blir det något helt annat än vad jag först tänkte. På vägen tar jag fram och tillverkar papper/dekorationer/annat som jag just då tycker passar in i mitt upplägg. Jag fipplar runt dem på ett blankt - ofta vitt - papper. Jag kluddar ner en massa tankar och funderingar och även skisser på det vita pappret. Jag känner efter, associerar vidare och hamnar ofta rätt rejält utanför boxen. Nästan alltid lägger jag sakerna åt sidan så de får mogna till sig - flera gånger. Jag kanske flyttar runt, lägger till eller tar ifrån (ja, det händer faktiskt) någon grej. När jag beslutar mig för att börja montera vet jag inte. Den känslan bara kommer till mig. Under monteringen sker många förändringar, men grundtanken förblir oförändrad, dvs att jag kvarstår vid utgångspunkt i form av mitt första intryck gällande tex upplägg, tema, färg eller något annat. Sedan måste jag säga att vareviga dekoration på mina alster har en baktanke på så sätt att jag motiverat dem för mig själv så att de passar in i sammanhanget och ibland motiverar jag även deras placering.

Det där med att tulla på syrareglerna ser jag som en grundpelare. Jag är rätt rebellisk av mig i allmänhet och varför inte även inom scrappingen? Dessutom ser jag det som en konstform och halvfabrikat kan visserligen underlätta, men samtidigt hämmar de kreativiteten och det hela är även en kostnadsfråga. Ett collage (som varje scrapsida faktiskt är) bör istället byggas upp utifrån den egna personen med hjälp av den förmåga och de förutsättningar i form av tex material som denna person har att tillgå. Om det sedan handlar om sjuttoelva chipboards, thickers och vad allt nu heter som är tillverkat specifikt för scrapbooking eller om det handlar om en halv pizzakartong, en etikett som satt på den där nyinköpta skjortan och ett nät som satt runt julmandarinerna. Tja... det är av underordnad betydelse. Istället handlar det mer om ett tänk och en inställning. Att tänka fritt eller som det uttrycks ovan "att göra sin grej, vara kreativ och personlig". Åsså pennor och färger. I mängder! Med dem och något papper kan du komma hur långt som helst... om du bara vågar (och övar och återigen övar).

I det sammanhanget vill jag passa på att tacka alla de som uppskattar mina alster och speciellt de som länge sagt mig att jag har en egen stil. Jag har inte greppat det helt innan, men nu vart allt solklart. Klart jag har en egen stil. En bättre insikt kan du nästan inte få en fredagseftermiddag. TACK - ingen nämnd och ingen glömd.

Tillägg: Jag minns när jag första gången bläddrade i Freestyleboken - en bok där alla de designers som visas i det aktuella inlägget på SweScrap har deltagit. Jag kände att "ja, det här är bara så rätt". ;) Åsså mindes jag tillbaka till hur jag brukat göra förr - för riktigt länge sedan. Någon dag kanske jag orkar visa en riktigt gammal sida som sitter i ett fotoalbum. En sida som jag gjorde i de övre tonåren. Å är inte den freestyle och mig så vet då inte jag vad som är det...