Här är mitt första alster som jag skapade för det som kom att kallas Skrotboken. Jag tar med hela texten från Skrotboken...
För ett tag sedan råkade sonen på ett litet prydnadshus vars dörr inte gick att öppna. Det var i samband med en för honom påfrestande händelse och han hade svårt att förstå eller ens smälta att dörren inte gick att öppna på detta hus. För att göra honom gladare till mods bestämde jag att vi tillsammans skulle bygga ett hus där dörren gick att öppna samtidigt som att han skulle kunna leka med huset.
Eftersom det var första gången jag skulle altra ett hus beslutade jag att vi skulle göra en "enkel" modell utan tex trapp, bro, balkong, altan eller trädgård. De enda viktiga finesserna var lekbarheten och möjligheterna till upptäckter genom en öppningsbar dörr, några fönster samt dekorationer utifrån ett visst tema.
Det första steget var att rita upp en mall som kunde användas för att skära ut en stomme + tak i relativt tjock och stabil kartong. Under årens lopp har jag som den ekorre jag är samlat på mig ett helt gäng glasspinnar med tanken att jag och sonen någon dag ska göra något av och med dem. Nu passade de perfekt som husets spöning(*)/huspanel.
(*) Spöne = kläda med bräder, brädslå utvändigt.
Källa: Hellbom, Algot (1982): Medelpadska dialektord. Det gamla Medelpad - Nr 11. Skrifter utgivna av Medelpads Fornminnesförening.
Jag började mäta och räkna och agera arkitekt. För detta hus krävs det mellan 65-70 glasspinnar. Det är bra att ha några extra i reserv om någon pinne bryts av i fel längd eller spricker i två delar. När jag satt där och tittade på alla dessa glasspinnar insåg jag att inspirationen var given från det riktiga spökhuset, dvs prästgården i Borgvattnet. Detta hus är spönat med obehandlat virke som under årens lopp antagit en naturligt sliten grå nyans. Våra glasspinnar hade inte legat utomhus i åratal och utsatts för väder och vind, men med hjälp av chalk gick det att åstadkomma samma känsla.
När spöningen väl var på plats började sonen intressera sig för husbygget. För det var först då som det började att synas att det var ett hus. Till hans stora lycka var det ett hus med öppningsbar dörr.
Vem skulle då bo i detta artificiellt vindpinade och spökinspirerade hus? Vi beslutade att en häxa skulle flytta in. Självklart är det en snäll häxa som bor i detta hemsökta hus. Nästa steg var vad häxor gillar och vi tog även hänsyn till vilka attribut som utmärker ett hemsökt hus.
Tillsammans har vi kommit fram till att häxor som bor i ett hemsökt hus har svarta blommor, svart spindelnät som gardiner (detta diskuterade vi en del om då sonen bestämt hävdade att häxor inte tycker om gardiner), pumpor i överflöd, ett stort lager godis, några flaskor och andra glas innehållande okända ämnen, spöken på såväl insidan som utsidan, en ängel med svarta vingar, några döskallar och skelett, ett nyckelhål och en nyckel som säkerligen leder till en annan dimension, ett antal gravstenar inklusive den gravstensformade dörren, minst ett par svarta katter samt ett helt gäng frivilliga inneboende i form av spindlar och deras nät, ödlor och några fladdermöss.
Egentligen finns det inget som sätter gränser för med vad och hur ett temahus kan dekoreras. Ett hett tips är dock att tänka i termer av det beslutade temat även om det kan bli som sonen mycket riktigt påpekat "Men mamma, vi glömde häxans kvast". Vi glömmer helt enkelt små detaljer men ändå blir det på det hela taget ett lekfullt och användbart hus.
Huset pryder sin plats i hemmet. Samtidigt innehåller huset många små detaljer att upptäcka och eftersom det är konstruerat för att lekas med slipper jag gå omkring och ropa "Inte röra" eller alternativt gömma undan det. Jag och min son har redan haft en hel rad av ku(s)liga upplevelser med huset, häxan, hennes illorange corvette och inneboende i form av skelettet och bebisen...
Så här framåt senhösten med mörkret som greppar tag i oss (Boo!) är gemensamma pysselprojekt av det här slaget perfekta för att ge ljusglimtar i tillvaron. Ljusglimtar som vi som är föräldrar och våra barn kan glädjas åt för en lång tid framöver.
I Skrotbokens blogg finns en mall som jag gjort för huset. Där finns även ett antal andra höstinspirerade dekorationer att kika på.
För ett tag sedan råkade sonen på ett litet prydnadshus vars dörr inte gick att öppna. Det var i samband med en för honom påfrestande händelse och han hade svårt att förstå eller ens smälta att dörren inte gick att öppna på detta hus. För att göra honom gladare till mods bestämde jag att vi tillsammans skulle bygga ett hus där dörren gick att öppna samtidigt som att han skulle kunna leka med huset.
Eftersom det var första gången jag skulle altra ett hus beslutade jag att vi skulle göra en "enkel" modell utan tex trapp, bro, balkong, altan eller trädgård. De enda viktiga finesserna var lekbarheten och möjligheterna till upptäckter genom en öppningsbar dörr, några fönster samt dekorationer utifrån ett visst tema.
Det första steget var att rita upp en mall som kunde användas för att skära ut en stomme + tak i relativt tjock och stabil kartong. Under årens lopp har jag som den ekorre jag är samlat på mig ett helt gäng glasspinnar med tanken att jag och sonen någon dag ska göra något av och med dem. Nu passade de perfekt som husets spöning(*)/huspanel.
(*) Spöne = kläda med bräder, brädslå utvändigt.
Källa: Hellbom, Algot (1982): Medelpadska dialektord. Det gamla Medelpad - Nr 11. Skrifter utgivna av Medelpads Fornminnesförening.
När spöningen väl var på plats började sonen intressera sig för husbygget. För det var först då som det började att synas att det var ett hus. Till hans stora lycka var det ett hus med öppningsbar dörr.
Vem skulle då bo i detta artificiellt vindpinade och spökinspirerade hus? Vi beslutade att en häxa skulle flytta in. Självklart är det en snäll häxa som bor i detta hemsökta hus. Nästa steg var vad häxor gillar och vi tog även hänsyn till vilka attribut som utmärker ett hemsökt hus.
Tillsammans har vi kommit fram till att häxor som bor i ett hemsökt hus har svarta blommor, svart spindelnät som gardiner (detta diskuterade vi en del om då sonen bestämt hävdade att häxor inte tycker om gardiner), pumpor i överflöd, ett stort lager godis, några flaskor och andra glas innehållande okända ämnen, spöken på såväl insidan som utsidan, en ängel med svarta vingar, några döskallar och skelett, ett nyckelhål och en nyckel som säkerligen leder till en annan dimension, ett antal gravstenar inklusive den gravstensformade dörren, minst ett par svarta katter samt ett helt gäng frivilliga inneboende i form av spindlar och deras nät, ödlor och några fladdermöss.
Egentligen finns det inget som sätter gränser för med vad och hur ett temahus kan dekoreras. Ett hett tips är dock att tänka i termer av det beslutade temat även om det kan bli som sonen mycket riktigt påpekat "Men mamma, vi glömde häxans kvast". Vi glömmer helt enkelt små detaljer men ändå blir det på det hela taget ett lekfullt och användbart hus.
Huset pryder sin plats i hemmet. Samtidigt innehåller huset många små detaljer att upptäcka och eftersom det är konstruerat för att lekas med slipper jag gå omkring och ropa "Inte röra" eller alternativt gömma undan det. Jag och min son har redan haft en hel rad av ku(s)liga upplevelser med huset, häxan, hennes illorange corvette och inneboende i form av skelettet och bebisen...
Så här framåt senhösten med mörkret som greppar tag i oss (Boo!) är gemensamma pysselprojekt av det här slaget perfekta för att ge ljusglimtar i tillvaron. Ljusglimtar som vi som är föräldrar och våra barn kan glädjas åt för en lång tid framöver.
I Skrotbokens blogg finns en mall som jag gjort för huset. Där finns även ett antal andra höstinspirerade dekorationer att kika på.
2 comments:
Coooolt! Häftigt hus! Du är verkligen kreativ och du smittar av dig.
Fortfarande lika läckert!!!! Gå nu och hämta din award hos mig.
Post a Comment